Sammanfattning på dokumentären
Denna dokumentär handlar bomullsproduktion och att det är lite bomull som framstår ekologiskt. Man lägger ner mycket vatten för att producera bomull runt om i världen. Först fick man följa med en tjej som visar runt på Malmöoperan. Där fick man veta att man kan ändra, färga om kläder och byta stil på kläder med hjälp av färgning och patinering.
Det Indonesiska ordet "ikat" betyder två saker tråd och att knyta. Man känner igen Ikat på mönstrets vaga kontur.
Man måste passa in den mönsterfärgade tråden vid vävningen.
Agung putri är en väverska som arbetar med tyg. Och för att kunna göra som hon gör måste man först färga in själva mönstret, alltså så att det blir inslaget. Mönstret ritas direkt på bomullstrådarna. Man fick veta att man också ska dela av mönstret som inte ska färgas med hjälp av plastband. Och sedan färgas bomullstrådarna.
I Indonesien används naturliga växtfärger från bark, frukter och blad. Men vissa använder syntetiska färgämnen.
Det var också en tjej från Kurdistan som berättade om sitt liv när hon har varit på flykt med sin familj till flera olika länder för att komma fram till Sverige.
I Harran, Turiket så producerade man väldigt mycket bomull. Man använder sig av Bomullsfrön och insektsmedel.
25% av världens förbrukning av insektsmedel går till bomullsodling, konstgödning används flera gånger per säsong. Man måste också vattna de för att dem ska kunna växa.
Efter cirka 2 månader börjar det komma fram en bomullsväxt. Efter 6-8 månader har bomullen växt fram. Sedan skördar man allt och cirka 70% av all bomull handplockas.
Sedan för man bomullen till en fabrik där bomullen rensas. Och så vidare sedan väver man bomullen.
I genomsnitt 10 000 liter vatten per kg bomull. Endast 1 % av världens bomull är ekologisk.
Under 1800- talet byggde USA en enorm bomullsproduktion.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar