Tala

Först i början av filmen träffade vi några skickliga hantverkare. Första hantverkaren var Susanne, som jobbade i kostymskapandet på ateljén. Hon var färgerska och patinerereska. Vi fick se på när hon gjorde en grön ullsoppa. Hennes uppgift för det mesta är att ändra stil på ett plagg eller t.om ändra epok på den så att den ser ut att vara väldigt gammal. Hon berättar även att man behöver inte färga plagget helt jämt utan man kan också skapa mönster på den så att den tex ser klassiskt ut. Då knölar man ihop tyget och lägger den i lite färg och vatten, sedan låter man den ligga kvar ett tag ca en timme, innan man tar ut den och låter den torka.

Sedan fick vi lära oss lite om vävning av Agung Putri som berättade lite om hennes yrke. Hon berättade att typiska balinesiska motiv är olika blommönster. Det kan ha olika färger röd, blå, svart och vit. Ordet ”Ikat” kommer från Indonesen och kan betyda både tråd och att knyta. Ikat har alltid vackra vaga konturer. Vävaren måste manuellt passa in den mönsterfärgade tråden vid vävningen. De visade ett exempel på ett sådant tyg som Agung Putri arbetade med. Först färgar man mönstret i väften. Mönstret ritar man direkt på bomullstrådarna. Delarna som inte ska färgas täcks med plastband, det är här då hantverkaren avgör hur mönstret slutligen ska se ut. Sedan färgar man trådarna.  Man använder sig mycket av naturliga växtfärger från bark, frukter och blad i vissa städer i Indonesen. Men i andra platser använder man sig bara av konstgjorda färger. När tyget har torkat börjar man ta bort trådarna och märker hur tygets mönster sakta växer fram. Sedan trär man varpen, de vertikala trådarna i tyget.

Hon berättade hur man ordnar ett teater som ska föreställa den ryska revolutionen. Man tittar mycket hur man såg ut på den tiden, och ut från det börjar man skissa kläder och kostymer så att de ser ut från den tidsepoken. Hon kollar i tyglagret vilka typtyper och färger som skulle passa. Man plockar från 20-talet – 40-talet ungefär, sedan mixtrar de ihop de så att det ser ut som en flykt 1914- 1918. Hon berättade att ett sådant arbeta brukar ta upp till ett och ett halvt år ungefär.

Fjärde steget visade de oss hur man plockar bomull i Harran i Turkiet. Man blandar bomullsfrön med insektmedel och odlar de sedan. 25% av världens förbrukning av insektmedel går till bomullsodling. Sedan bevattnar man de, 10 000 lite vatten per kg bomull. 1% av världens bomull är ekologiska. En stor del av bomull handplockas. Bomull odlas i över 80 länder. Efter bomullsplockningen går all bomull till rensning. Sedan till textilfabriken där de balöppnas så att de inte blir en stor klump. Efter det kardas de så de bildar fiberflor. Sedan spinnas de, och därefter varpas alltså sträcker och rullar upp trådarna på en bom.  Man klistrar de efter det och vävar de så att de bildar en tyg. De mönster skäras och slutligen sömnas. En skjorta i genomsnitt tar 2 700 liter vatten och 0,6 kg kemikalier.

Efter det träffade vi en damskräddare som hette Anne hon berättade att hon brukar få några skisser med bestämt tyg och färg, hon ska bara tänka på hur den ska de ut och hur hon ska sy den. Sedan berättade en tjej om hennes flykt från Kurdistan till Sverige.

I filmen berättade de även om bomullsplockarna i staden Baykal i Turkiet. Det är hela familjen som hjälper till att plocka, från pappan till lilla dottern. De plockar hela dagen, förutom en timmes lunch paus. De berättar att det är ett hårt och svårt jobb men de tjärnar pengar på sina bomullsfält. Men i andra länder får man en väldigt dålig lön om man jobbar med bomullsodling och plockning, löner som inte går att leva på. De berättade lite historia om bomull att förr i tiden jobbade för det mesta bara slavar med bomull. Under 1800-talet byggde USA upp en enorm bomullsproduktion. Efter att slaveriet förbjöds blev för detta slavarna kvar på bomullsfälten, deras lön var mat och husrum. Efter industriella revolutionen på 1700-talet jobbade fler barn än vuxna i textilfabriker. Fortfarande idag tvingas många barn i fattiga länder att plocka bomull istället för att gå i skolan. Förr i tiden fick män mer pengar i lön än vad kvinnorna fick.

Därefter träffade vi Anne damskräddare och Eva herrskräddare, igen. De berättade vad ett gott hantverk är. Det var gamla plagg från tex 1800-1900 talet. De gav oss ett tips som var att breda lite på sömsmånen, gärna mitt bak, för det går att ändra och förstöra på plaggen om man blir lite tjockare. Slutligen lärde vi oss hur man stryker skjortor och kläder med en strykjärn.