Carolina

Dokumentären handlade om hur bomull produceras.från början så fick man träffa några skickliga hantverkare på Malmö operan som berättade hur man kan få nya tillexenpel: kappor att se ut som dom va gjorda på 30 talet. Sen efter det så berättade en kvinna som heter Anak Agung Putri. Hon kommer ifrån Bali, Indonesien. Hon är en väverska. Hon berättar att typiskt balinesiksa motiv är olika blommönster. Det finns i färgerna röd, blå, vit och svart. Dom pratar också om ikat. Ikat betyder "tråd" eller "att knyta" på indonesiska. Man känner igen ikat på mönstrets vaga kontur. För att göra det mönstret hon arbetar med så måste man färga in själva mönstret, alltså inslaget, den horisontella tråden i väven. Man ritat mönstret direkt på bomullstrådarna. Dom täcker delarna som inte ska färgas med plastband. Sen färgar man det. På vissa ställen i Indonesien använder man naturliga växtfärger som bark, frukter och blad. Men där den här kvinnan jobbar så använder man syntetiska färger.

Sen på malmö operan visar Susanne kostymerna hon skulle göra till teatern doktor zjivago. Teatern handlar om en specifik tid, 1896-1931. Då kollade hon på bilder hur dom såg ut på den tiden i Ryssland. Sen ritar dom skisserna på papper och det ska inte vara någon fantasi sa hon det ska vara som om det var påriktigt för att man ska kunna känna historien. Dom hade skissat bondkvinnor och aftontoaletter. Aftontoaletter skulle ta 1,5 år att göra men eftersom stt dom är ca 350 personer som hjälper till så går det ju snabbare att göra.