Emma Persson

Sammanfattning av Dokumentären

Dokumentären handlar om bomullproduktionen och hur man ändrar på klädesplagg på t.ex. en opera.
Först får vi följa med en kvinna på malmöoperan där vi får veta hur man ändrar kläder till olika årtal, t.ex. genom färgning och hur man byter stil på ett klädesplagg. Efter det fick vi se hur en kvinna i Indonesien gör vävning. Det tog ett år för henne att lära sig virka, det är mycket svårt. Hon använde sig av bomullstrådar och vävde på en vävmaskin. För att få mönster på tröjan färgar hon och för att bara få färg på mönstret täckte man resten av Bomullsbanden med plastband och la sedan i färg i 1 timme. De använde sig av syntetiska färgämnen, men andra i Indonesien brukar använda växtnaturliga färger från bark, frukter och blad. För att göra det tyg som hon gjorde färgade man först in mönstret. Sen trädde hon själva vävstolen, som man kallar för varpen.




I dokumentären kom man tillbaka flera gånger till kvinnan i malmöoperan och nu visade hon hur hon gick till väga när hon ska göra ett plagg till ett visst årtal. Hon fördjupade sig i  hur människorna såg ut på just det årtalet. På operan kunde hon välja sina material samt kläder på operans lager. Ett arbete kan ta 1,5 år och då jobbar 350 personer med arbetet. Vi får också reda på hur en skiss kan bli till verklighet, hur dom jobbar med skisserna.


Sedan får vi reda på att väldigt lite av bomullen som produceras är ekologisk, bara 1% av världens bomull är det.Vi fick se när dom producerar bomull i Turkiet. När man sår bommullsfrön blandar man först ihop fröna med insektsmedel och sår sedan ut bomullsfröna med en traktor. 25% av världens förbrukning av insektsmedel går till bomullsodling. Man konstgöder flera gånger per säsong. Man konstbevattnar också och i genomsnitt går det åt
10 000 liter vatten per kilo bomull. Efter 6-8 månader har bomullen utvecklats och nästan är färdigväxta. Cirka 70% av all bomull handplockas. Dom samlade sedan bomullen i stora säckar.  Sedan kom vi till en bomullsfabrik i Diyarbakr. Där rensade dom bomullen och sedan fick vi veta att det odlas bomull i över 80 länder. Sedan fick vi se när bomull togs till en textilfabrik i Brasilien där balöppning och kardning gjordes och sedan fiberflor. Sedan kom spinningen, varpning, klistring och tillslut vävning. Tyget tas sedan till ett skrädderi.


Sen pratade en kvinna om när hon var liten och flydde från Syrien och var med om en nära döden upplevelse. Det speciella var att hon hade med sig en klänning och det var det enda plagget som följde med henne överallt, ända till Sverige.
Vi fick också höra om bomullsplockarna hur dom arbetar från morgon till kväll och att det är deras sätt att tjäna pengar. Hela familjen måste hjälpa till med produktionen. Bomullen hjälper dom att försörja hemmet. Familjen tjänar pengar på deras bomullsfält men det gör inte alla. Bomullen odlas ofta i länder där det är billig arbetskraft. Förr i tiden jobbade slavar på fälten. Under 1800-talet byggde USA en enorm bomullsproduktion och 1865 förbjöds slaveriet men slavarna stannade för lön som mat och husrum. Barnarbete var vanligt och på 1700-talet var det fler barn än vuxna som jobbade på fälten.Sedan fick vi ett tips av två skräddare på malmöoperan att om man ska sy ett klädesplagg ska man använda bred sömsmån så att man göra tröjan större om man t.ex. har gått upp i vikt. Sömsmånen ska gärna vara mitt bak. Sedan fick vi se hur man stryker en skjorta.